Jubileer

Viktoria Österbergs sammandrag av åren 1909 – 1939
Berättelse över Kils Kyrkliga syförenings verksamhet åren 1909 – 1939.
Verka tills natten kommer. Dröj i Guds verk och bed. Vet då du går i kallet. Går din Herre med.
I år har 30 år förflutit sedan Kils kyrkliga syförening började sin verksamhet. Det var någon gång på våren 1909, som ett tjugotal damer inbjödos av dåvarande komminister C Liljeroth i prästhemmet i Blacksta. Meningen var att diskutera och eventuellt bilda en kyrklig syföreningen. En sådan kom även till stånd. Man skulle samlas i hemmen en gång i månaden. Vid försäljning av de förfärdigade arbetena skulle behållningen skänkas till missionen. På hösten samma år bildades Lilla Syföreningen bestående av damer från Broby, Billinge och Lockenkil.
Redan från början förmärktes ett varmt missionsintresse. Detta ej att undra på då vår ordf. så helt gick upp i saken. Han ville själv arbeta för missionen, och detta hans varma intresse överflyttades på syföreningsmedlemmarna. Intet fick för honom utgöra hinder att besöka våra symöten. Aldrig var vägen för lång, aldrig var vädret för svårt.Nog kom vår ordförande cyklande eller gåendeäven om han oftast kom mycket sent.
Symötena började sällan före kl 4 och slutade sällan före kl 7:30.Till en början bjöds på kaffe två gånger med en myckenhet av kaffebröd. Utåt gav detta åt symötena en viss prägel av vanligt kafferep. Våra belackare kommo också med påståendet att vår nästas goda namn och rykte allt för flitigt debatterades på våra symöten. Detta var dock inte med sanningen överensstämmande, därtill var vår ordförande en allt för flitig föreläsare. Mycken sång förekom också, fastän det inom stora kretsen ofta var ganska bekymmersamt med ledningen av sången. Ordf. sjöng gärna men alltid i diskant , då det bort vara motsatsen, och lärarinnorna i Stora kretsen voro omöjliga såsom sångledare. Ordförande påstod att: ”Dom kan nog bara dom vill” Detta sagt i deras frånvaro. Men då funnos lyckligtvis många andra medlemmar som fått sångens underbara gåva. Lilla Syföreningen var lyckligare lottad, ty där var lärarinnan klockare.
Så kommo krigsåren med sina restriktioner. Skulle vår syförening dö? Nej därtil var vårt intresse för stort.. Med sockerdosan i väskan, ja någon gång även med kaffe och bröd, gingo vi troget på symötena. Dessa blevo dock till sist så fåtaligt besökta , att det ansågs nödvändigt att tills vidare upphöra med våra arbetsmöten. Det blev ett uppehåll på ungefär ett år.Då kom en dag en av fruarna med spörsmålet: ”När skall vi börja med syföreningarna? Jag riktigt längtar efter symötena.” Vi voro ej längre bara syföreningsmedlemmar. Vi hade blivit vänner och syföreningarna hade fatt ännu en mission att fylla. För den alltid jäktade husmodern hade våra symöten blivit en stund av vila och ro. En stund med något av helg över sig. År 1924 flyttade vår värderade ordförande. Även sedan han kommit i sin nya församling följde han med varmt intresse sina båda skötebarns, Kyrkliga Syföreningens och Kyrkliga Ungdomskretsens fortsatta verksamhet.
Kyrkoherde Liljeroth efterträddes som ordförande av kontraktsprost D Forsner, som alltid glad och god, satte en prägel av trevligt gemyt över våra möten. Stor var den sorg och saknad som syföreningens medlemmar kände vi hans bortgång hösten 1936. Syföreningarnas ledare blev då kominister F Thyrbjörn, som kvarstod som sådan till sin avflyttning från Kil i juni i år. Kyrkoherde G Skjölderbrand valdes då till ordförande.
Kils Kyrkliga syförening har dessutom haft glädjen att som värdefulla medlemmar räkna kommunens komministrar med fruar, alltid villiga att hjälpa och bistå föreningarna.
Utom den varje år anordnade missionsförsäljningen har hållits församlingsaftnar med föredrag och samkväm, samt i flera år ”De gamlas dag” Den 31 maj 1939 hade syföreningarna sin första s. k. Syföreningsdag. Till denna hade inbjudits syföreningarna från Längbro och Olaus Petri i Örebro. En sommarutflykt med buss har också hört till regeln de senaste åren.
Liksom de båda kretsarna alltid haft gemensam ordförande så har detsamma varit fallet då det gällt kassaförvaltningen. År 1909 valdes fröken Elvira Carlberg till kassör och kvarstod till 1912 då hon avsade sig uppdraget, och undertecknad utsågs därtill.
De medel som influtit har använts för skilda ändamål. Huvudparten har genom Svenska Kyrkans missionsstyrelse gått ut till Hednamissionen, Sjömansmissionen, Lappmissionen och Samariterhemmet har även fått emotta gåvor-
Tablå över under åren bortskänkta medel.
                      Hednamissionen                                       2860 kr
                      Lappmissionens                                        1555 kr
                      Sjömansmissionen                                    1565 kr
                      Samariterhemmet                                     1250 kr
                      Lillkyrkan                                                        414 kr
                      Gåvor till enskilda m. fl.                            418 kr
                                            Summa kronor                      8062
Så har kyrkoherde Liljeroths tanke fullföljts under alla dessa år . Med intresse har medlemmarna inom kyrkliga syföreningarne arbetat i det ideellas tjänst. Vi hoppas och beder att sanna goda anda av vänskap och samförstånd alltid må bliva rådande inom desamma. Må den växa till ej blått i ålder och numerär utan också i kärlek och offervilja d det gäller våra medmänniskor. Måtte vi helt och fullt lära oss förstå innebörden av orden: ”Den som intet ger han intet äger”
Närkes Kil den 1 dec 1939
Enligt uppdrag
Viktoria Österberg
Lillkyrka den 20 januari 1943
Salen smakfullt dekorerad i blått och gult, kaffeborden rikt blomstersmyckat och rikt försett med doftande kaffebröd. Kyrkliga syföreningens medlemmar har anordnat en fest i Lillkyrkan. Församlingssalen är fylld av vänner till festföremålet. En gammal syföreningsmedlem och gammal lärarinna fyller den dagen 60 år. Tack för det tillfälle som gavs mig att få se och tacka alla närvarande! Tack för den gripande vackra festen!
                                            Viktoria Österberg


Karin Olssons rapport (50-årsjubileum)
Jag har fått i uppdrag att studera Kils Kyrkliga Syförenings gamla kassabok och avge någon sorts 50-årig kassarapport. Det får inte bli för mycket siffror sa kyrkoherden.

När jag bläddrar i boken slog det mig vilken stor roll kaffet spelat under alla de här 50 åren. På den första sidan står det: till Handlare Eriksson f kaffe och socker 10:71, kaffebröd 9:00 kr. Och på debetsidan: Inkomst av kaffeservering 90:61. Det gick bra tydligen med den första offentliga kaffeserveringen 1910. Tittar jag här på en sida från 1914 står det: Till Handl. Funcke för 2 kg kaffe: 4,60, 4 kg bitsocker 2,56, 4 duss apelsiner 4, 00 kr. Man kan ju gissa att det var till någon barnfest, för det står 350 st kort m. tryck (bokmärken?). Det var i maj månad, alltså innan det hemska kriget började.
Och de återkommer ofta dessa utgifter till barn och ungdom för tidningar sångböcker o.d. Allt genom Pastor Liljeroth. Och änne en roll har nog kaffet spelat de första åren betalades ganska lite kontant på syföreningsauktionerna, utan sedan gick man till Algutstorp och betalde sina skulder till nämndeman Karlsson och då blev man naturligtvis bjuden på kaffe. Idag på 50-årsfesten tycker vi också att det smakar bra med kaffe. Och jag vågar nog spå att då syföreningen fyller 100 år kommer det nog att stå om kaffe i kassaboken då också. Vad det då skall kosta?
Det är intressant att se hur uppfinningsrika de var de första åren när det gällde att samla in pengar. För lotterier användes inte förrän på 30-talet. Av hundskattemedel fick föreningen 75 kr. Och det togs upp kollekt till syföreningen på ungdomsmöten, husförhör, vespergudstjänst, Engelbrecktsafton, Skördefest i Kils kyrka och genom sparbösseinsamling. Men huvudsakliga inkomsten kom då som nu av försäljningen som de första åren hölls i Vallby missionshus och då alltid om våren. Av kassaboken att döma betalades aldrig någon hyra för detta. Det blir bara 2 kr till fru Bäcklund för kaffekokning och städning. Sedan blev det fru Hilma Olsson som under många år kokade kaffe och diskade för 2 kr. Och vaktmästaren var väl behjälplig med med lite av varje, för det fick han en hel krona om året.
Inkomsterna var ju så små i början. Första bokslutet är på 101 kr. Ändå skänktes den första gåvan då till Lappmissionen på 50 kr. Året därpå blev inkomsten 185 kr och då fick Sjömansvården sin första gåva också på 50 kr. 1913 då inkomsten stigit till 324 kr fick Svenska Kyrkans Mission de första 100 kr. Först 1915 kommer Samariterhemmet med i raden. Sedan ökade både inkomster och gåvor så sakterliga men det dröjde ända till 1945 innan det blev fyrsiffriga tal. Fröken Österberg säger att det blev en hel del pengar insamlade och ivägsända genom pastorsämbetet, som aldrig skrevs in i kassaboken.
När föreningen fyllde 30 år hade i runda tal insamlats 8000 kr. Och nu efter 50 år har vi samlat 38403 (40000kr).
Vi kan ju tittas på den sista sidan i kassaboken och konstatera att det egentligen bara är siffrorna som ändrat sig litet, för där står Jan 1959:
Gåva till Svenska Kyrkans Mission         700 kr
Gåva till Kyrkans Sjömansvård               250 kr
Gåva till Samariterhemmet Uppsala         250 kr
Gåva till Missionssällskapet (Samernas Folkhögskola) 200 kr
Det är desamma som vi läste om på de första sidorna och de är med igenom hela boken. Då är det många nya som kommer till här står vidare på sista sidan:
Sta Katarinastiftelsen
Stiftsgården Stjärnholm
Stiftskvinnorådet
Och Örebro Läns Blindförening.
Men den unikaste gåvan skänktes nog 1914 när Landsstormen fick 55,04 kr. På 20-talet brukade Vallby Missionsförening få 10 kr i gåva. 1932 hölls en extra försäljning till förmån för orgeln i Lillkyrka. Sen kom det sista kriget, då blev det speciella utgifter: Finlandsinsamlingen, Europahjälpen, Inomeuropeisk mission, och syföreningen tog initiativ till en stor klädinsamling. Så hade vi fadderbarn som vi sände gåvopaket till. Ibland har det ju varit någon här i församlingen som behövt ett handtag när sjukdom kommit på.
1949 började vi samla till en liten fond, 200 avsatte vi då. Och kanske skulle det bli till Lillkyrkans reparation. Men sedan föreslog Kyrkoherde Skjöldebrand att vi skulle skänka ett antependium och en ljusstake vilket vi gärna gjorde. Nu har vi närmare 2000 kr igen i den här fonden, och nu skall det gå till Lillkyrkans reparation.
Och alla fina tackbrev och bevis på tacksamhet vi fått röna behövde ett särskilt kapitel. Jag skall bara nämna att Svenska Missionssällskapet utnämnde Viktoria Österberg till ständig ledamot.
Ja vi har ju skänkt bort en hel del under de år som gått. Ändå vågar jag påstå att det är vi själva som fått mest, vi har fått så mycket glädje av vår kära syförening.
Det är saligare att giva än att taga.
Rånnesta den 25/10 1959.
Karin Olsson
Kil har många föreningar. En av de äldsta är den kyrkliga syföreningen. Den hör fortfarande till de aktivaste av arbetsgrupperna i bygden. Därtill kommer den livaktiga kvällsyföreningen med unga krafter.
Syföreningsarbetet för missionen började våren 1909 med pastor Liljeroth som ledare. Intresset för missionen finns kvar. Det andra skötebarnet har blivit Lillkyrkan eller församlingshemmet, som ej fanns då, har tillkommit senare. Då hölls varje möte i hemmen.
Syföreningens 60-årshögtid firades söndagen den 26 oktober. Vid högmässan i kyrkan predikade komminister Holger Danielsson om trons fäste. Kyrkokören sjöng, både i kyrkan och vid samkvämet i församlingshemmet.
Det var välkomstord till kyrkkaffet av ordf. fru Hjördis Danielsson. En historik upplästes av föreningens nuvarande ordf. En dikt av Ragnhild Fintling föredrog Anna Persson. På ordet fritt: talade Kontraktsprosten Gösta Skjöldebrand om tre bilder i Kils kyrka och fru Marianne Skjöldebrand berättade personliga minnen om sitt första symöte i Närkes Kil, det var 4e mars 1948 i Prästtorp där tant Augusta och fru Anna Hedström tog emot och kyrkoherde Skjöldebrand mötte i dörren. Till detta minne nedlade fru Skjöldebrand en bukett röda rosor på tant Augustas grav. ”Minnet av en människa är tacksamhet och förpliktelse.”
Hälsingar upplästes: Kyrkoherde Bengt och Eivor Åkesson hade sänt adress, bilder och ljudband. Kyrkvärden Hugo Larsson talade för kyrkorådet och församlingshemsstiftelsen och överlämnade en kristallvas fylld med blommor. Kantor Gunnar Wargert framförde Röda Korsets lyckönskan och lämnade ett kuvert med 100 kr. Hälsningar har sänts av församlingsnärvarande med sina namn på 2 listor till fru Jenny Lillieroth och kyrkoherde Åkesson med familj. Tack och avslutning av komminister Holger Danielsson, men bön och psalm, Herre signe du och råde.
Bilder med ljudband visades i församlingshemmet vid gästernas närvaro.
                                            Asta Pettersson
Enligt Eivor Åkessons minnesbok startade ”Kvällssyföreningen” i februari 1964 för småbarnsmammor och andra, som har svårt att komma hemifrån under dagen. De samlas var tredje onsdag kl 19:30 i prästgården och är närmast en samtalsgrupp med Barn som ämne.